avkom

Enligt Staffan Ulfstrand, prof. emer. i ekologisk zoologi vid Uppsala universitet, är omfattningen och arbetsfördelningen mellan könen i avkomlingsomsorgen de viktigaste faktorer, som påverkar utformningen av en arts parningssystem. Behovet av tvåföräldraromsorg, där båda könens insatser krävs för att bevaka och mata ungarna, har förorsakat att parningsförhållandet hos Alexanderparakiten är monogamt.

ruva

Alexanderparakiten börjar ruvningen samma dag första ägget läggs med resultatet att ungarna kläcks en och en. Honan ruvar de två-fyra vita äggen i ca 27-28 dygn. Redan två dagar innan kläckningen kan man höra ungen pipa svagt inne i ägget. Det är först då börjar föräldrarna betrakta fostret som en unge, framhäver Roger Tory Peterson i sin bok Fåglarna.

unnyklunge För att kunna öppna skalet är den ofödda papegojan försedd med en "äggtand", en liten hornspets längst ut på överkäken. Denna temporära bildning är ett tecken på härstamningen från kräldjuren och försvinner inom kort efter födelsen. Kläckningen kan ta från flera timmar upp till en dag.

Alexanderparakitens ungar är s.k. bostannare, de föds hjälplösa, blinda, nakna och svaga. Honan trycker ögonblickligen sin nykläckta fuktiga och kallblodiga unge till sin egen kropp. Hon torkar och skyddar den tills den blir genom en märklig förändring till ett varmblodigt djur. Ungarna behöver föräldrarnas omsorg i holken i ca sju-åtta veckor.

ungarAlexanderparakiterna ägnar den största delen av dagen till att mata sina ungar. När föräldrarna återvänder till boet med foder, öppnas ungarnas näbbar automatiskt. Det intresseväckande med ungarnas reflex är att en hand, som hålls ovanför boet, framkallar samma respons. Lika automatisk är reaktion hos föräldrafågeln, när den tittar ner och ser ett gap. Den kommer inte ihåg vilken unge fick mat senast. Istället reagerar föräldrafågeln på den stimulus, som representeras av det bredaste gapet.

Ungarna stannar hos föräldrarna ett eller flera år och hjälper till med matning och bevakning av senare kullar. Sådana fågelgrupper kallar Staffan Ulfstrand för familjekooperativ.

Det finns tillfällen, när papegojorna inte kan flyga bort inför en fara, t ex när en rovfågel eller något annat djur försöker röva bort deras ungar eller är ute efter äggen. Då måste fåglarna förlita sig på bedrägeri, för att föra fienden på fel spår och på så sätt skydda sitt yngel. För att skrämma bort rövaren kan papegojföräldrarna stimulera vildhet genom aggressiva tjut, hotbeteendet eller imponerbeteendet. Ibland kan kamouflageställning vara också effektiv. Ett exempel på kamouflage är honornas och ungarnas fjäderdräkt, som saknar hanarnas svart- och rosa halsband, och de har även röda fläckarna på vingarna blekare.

linje