liv

tropiker

För att klara av livet i en flock har Alexanderparakiterna under sin utveckling förvärvat en mängd invecklade beteenden, där läten, rörelser och olika sätt att hålla kroppen har blivit ett komplicerat språk. De olika läten Alexanderparakiten ger ifrån sig kan klassificeras på följande sätt:

  • underrättelse och inbjudan: samlings- och grupprörelser,
  • budskap: föda,
  • varning: rovdjur och fiender,
  • sexuella beteenden,
  • hotbeteenden,
  • förhållandet föräldrar - ungar.


  • Till reglerna för ett samliv hör också att Alexanderparakiterna håller ett visst avstånd till varandra, den s.k. individualdistansen. Hur stort detta avstånd är vet varje medlem i flocken. När en papegoja överträder gränsen avvisas den omedelbart med öppen näbb av den som känner sig trängd. Mellan två parbundna papegojor existerar däremot ingen distans av det här slaget.

    Alexanderparakiterna ägnar mycket tid åt sin fjäderdräkts vård. Följaktligen är putsandet av varandras fjädrar deras mest förekommande sociala beteende, som ger kroppskontakt och förstärker gruppkänslan. Detta har också en pragmatisk aspekt, eftersom någon annan hjälper till för att ordna fjädrarna på de svårtåtkomliga ställen. Skrämda papegojor börjar ideligen putsa varandra för att lugna sig ner och hämta styrka i gruppens samhörighet.

    Alexanderparakiterna äter två gånger om dagen, på morgonen och på kvällen. I gryningen efter att ha vaknat och ordnat fjädrarna ger de sig iväg för att söka mat. Några av flockmedlemmarna fungerar som vakter för att varna sina fodersökande kamrater om en fiende visar sig eller något ovanligt äger rum. När papegojorna äter, lagras maten först i krävan. Sedan töms krävan lite i taget så att fågeln har tillgång till näring under dagen.

    På kvällen brukar Alexanderparakiterna samlas i större flockar på ett centralt övernattningsställe ofta fler än tusentals fåglar. Under solnedgången somnar de, sittande på ett ben med det andra uppdraget i bukfjädrarna och huvudet stucket in bland ryggfjädrarna.

    linje