Alexanderparakit |
 |
Hona
Honor har mattare fjäderdräkt än hanar. Röda fläckar på vingarna är blekare och stjärten är lite kortare. De även saknar hannens svart- och rosa halsband. |
Hane
Min Alex är hane. Hans längd är 58 cm. På den här bilden är han fyra år, då han har fått den svart-rosa nackringen. Ungfåglarna färgar fullt ut först efter ca 3 år. |
 |
Artnamnet på latin
Den här papegojan härstammar från familjen Psittacidae (Äkta Papegojor), underfamiljen Psittacinae och släktet Psittacula. Arten kallas Psittacula eupatria eupatria.
|
Vanor
De här försiktiga och skygga papegojorna är monogama och kan hålla ihop hela livet. Könsmogna blir de vid fyraårsåldern och kommer i häckningskondition tidigt på våren. När det inte är häckningssäsong lever de i par eller små grupper - familjekooperativ. Förskräckligt skrikande brukar de samlas under kvällen i större flockar, ibland mer än tusentals fåglar på grupper av träd eller i sektioner av skogen. Flyger de snabbt och direkt, ofta högt, med långsamma rytmiska vingslag och ger ofta ifrån sig speciella kontaktrop. Säsongvandringar kan förekomma i några regioner. Livslängden är 40 år i det vilda och upp till 100 år i välanpassad hemmiljö.
|
Utbredning
Utbredningsområden är i Södra Indien och Sri Lanka. Den kan påträffas på åkerjord och öppet land med träd, i stadsområden, parker och trädgårdar.
|
Svenska artnamnet
Sitt svenska namn fick den fågeln av Carl Linné, som beskrev arten år 1764. Historien berättar att den fågeln var en av de första papegojoarter, som Alexander den Store (356-323 f.Kr) hemförde från Indien.
|
Foder
Den papegojan är generalist och dess breda spektrum av föda består av frön, nötter, frukter, bär och gröna växter. Foder av animalisk karaktär kan också förekomma.
|
Utseende
Alexanderparakitens fjäderdräkt är regnskogspassande grön. Dess kinder och nacke har inslag med svagt turkos. Kroppens fjädrar är gulaktigt gröna. På de mörkgröna vingarna finns mörka purpurröda fläckar. Den tretiocentimeters långa vackra stjärten har i sin funktion att vara en säker balans för papegojans stora huvud. Ovansidan av mittersta stjärtfjädrarna är turkosfärgad med grön bas och gul spets. Ovansidan av yttre stjärtfjädrarna är gröna. Undersida av stjärten är gul. Den här papegojan har massiv röd näbb, vars övre halva är rätt så rörlig. I kombination med den tjocka och muskulösa tungan kan fågeln demonstrera en märklig näbbfärdighet. Den kan utan problem hålla och samtidigt skala en frukt i näbben. För att ta tag i något större föremål använder papegojan fötterna, vilka har två framåtriktade och två bakåtriktade tår. Den uppbyggnaden fungerar förträffligt för att gripa såväl föda som klättergrenar med. Vid klättring använder Alexanderparakiten näbben som en extra fot. En gång om året ruggar fågeln och ruggningen går långsamt och symmetriskt över hela kroppen från stjärten till huvudet.
|
