Sången är i andra hand ett lockrop till honorna. Den annonserar närvaron av en ledig hane för alla eventuellt lediga honor i trakten. När en hona lockats till en hane genom sången, kan parningsbeteendet börja. Hanen använder speciella läten och kroppsrörelser för att uppvakta sin hona. Han reser nackfjädrarna, spretar stjärtfjädrarna, höjer vingbågarna och demonstrerar sitt intresse med ceremoniella huvudrörelser och inbjudande läten. Honan kan visa sin underkastelse genom att bete sig som en unge, darra med vingarna och tigga mat. Hanen matar henne rituellt med ett slemartat tunt sekret som han stöter upp ur krävan med nickande rörelser på huvudet. En sådan matning följs sedan av en parning (på bilden nedan sker parningen i duschen). Paret ägnar även tid åt putsandet av varandras fjädrar.
Sitt bo och näste bygger Alexanderparakiterna i stora träd, ibland även i stora väggsprickor eller under takfot. Men framför allt föredras palmer och barrträd, i vars stammar de tuggar ut hålor. Sedan fodras boet med flisor från förfallna träd.

Äggläggningen är synkroniserad med bobyggnaden och kan börja en dag efter att boet är färdigbyggt.